flotten tom som lucy får en visk som gått många varv runt
en såkallad episk felhörning när ljus blev sammansvärjning
det brinner i lövskogen vårt luftiga alviska arv
vi draggar botten ber om att finna något existerande
en vattenmask visar oss vägen till kalla dalens fors där de inplanterade laxarnas språk är dada
ett förstoringsglas i en bastu en förmiddag och håret tappar som man suger på vid skolan ovan branten i en sovande nyponbuske
jag slår dig i huvudet med en brandgul oergonomisk stol
amoraliserande gung och spetsen på din tunga
när tretton antifacistiska barn bugar
nisse kurr och buff och fängelsetapeter utforskar den blåa framtidens näver
små burkar gungar på verandan i en tid framför annanasplantagen
helikopter, bjällra och snablar
jag gjorde aldrig så
radergummit och väck en snöig vecka en bildlig våldtäkt
man får försöka förstå de dramatiska speglingarna här
frågan var aldrig om vi kunde förlåta oss själva det blev hur kan vi förlåta dig och
det enda vi undrar är då varför vi var tvugna att saxa våra ögon att lära oss himlandets mystik och skelögdhetens blindhet för det onåbara
det som måste ha varit det alltid oundvikliga
ankan väser och pyser och vi kan nu förstå alla djuren och vi fixar ritningar vi använder nålsögat som kikarsikte och som stormjägare letar vi lugnet som bara kan finnas där men du nådde aldrig dit
det är svårt att viska vi vet aldrig hur vi får artikulera eller hur låg en viskning blir
det här blir bara bättre o bättre! älskar den brandgula oergonomiska stolen och hur du går igång o betonar/rytmiserar i den sista strofen: jag GJORDE aldrig så!
SvaraRaderaand midwinter sacrifice and beaver safari and crowns and pterygota
SvaraRaderaraft void as Lucy got a wisp that went many laps around
a so called epic wronghearing when light became collusion
the leaf forest is burning our airy elfish heritage
we drag the seabed and pray to find something exisisting
a waterworm shows us the way to the cold valleys fjord where the planted salmons language is dada
in a magnifying glass in a sauna a morning and the hair icicles you suck at school above the slope sleeping in a rosehip bush
I bash you in the head with an orange nonergonomical chair
amoralising wavey and the tip of your tongue
when thirteen antifascistic children bows
brownie purr and prod and prisonwallpaper explores the blue futures birch bark
small cans rocks on the porch in a time in front the pineapple plantages
helicopter, bell and trunks
I never did so
eraser and gone a snowy week a figurative rape
you have to try to understand the theatrical reflections here
the question was never can we forgive ourselves it became how can we forgive you and
the only thing we wonder then is why we had to scissor our eyes and learn the roll our eyes mysticism and cross-eyedness´ blindness for the untouchable
that which must have been the always inevitable
the duck hisses and moseys and we can now understand all the animals and we fix blueprints that we use needles eye as telescopic sight and like stormhunters we seek the calm that can only be there but you never reached there
it is hard to whisper we never know how we are allowd to articulate or how low a whispier will become
(denna handlar inte om Hagamannen)
SvaraRaderaJust det. Lucy och sammansvärjning. Lucifer's trust, kanske... Som sedan blev Lucy's trust...
SvaraRaderaDen sataniska midvinterbloten passar bra in i sammanhanget.
Da, da, da...
http://beltros.blogspot.com/2015/02/apa-anti-pacifistisk-aktion.html
SvaraRadera