Om ljus

när jag flyger chantar jag pionblad
därför hoppar jag oerhört potent och oluciditeten rinner igenom studsen
i alla fall så är det turkosa alpdjupet tårfärdigt brandgult
och åskorgasmerskans blixtlås med dunder och brak rakt över allt det där gråa

istället för att dra av kronblad på violer eller vingar på flugor
kisa

det är precis i mellanrumsljuset som livet liksom kläcks (vissla, va)
och vi gick från rum till rum just de gångerna var trådarna ett tunt gult bladnät
pingvinvikingen utan armar och knän böjer nobelt sin nacke för clowninnan när hon
torkar blod från hans spikdynenäsa och han är förälskad hon har en kärleks takt

uppskärrade ögonfransar, när du blundade mindes du med näsan, armbågarna, porer, snäckor, i djupa veck, i muskler, tapeter,
en radio

Sherlock var mörkrädd hela tiden eftersom det är mörkt på en oerhörd massa platser
mot immiga bakrutor rökbarn, förföriskt fort leker dagens, livets, drömmens ansikten som en regnbåge med svart och vitt,
ofta genomskinligt, ibland ansiktslöst flimmer, ibland solitt

ok så jag traskar i en snygg äventyrlig dalsänka på en stig, jämte en stig, läger och sjungande
jag kom hemmifrån och jag är på väg hemmåt
jag gör en lövmask med fjäderhår som jag bär ibland har jag barkkrona med ömsat ormskinnsflor

jag fetsminkar ögonen till munnar

var det vindens vinande, skuggans eldspel, svampens mycel,



(( About light

when I fly I chant peony petals
Therefore I jump tremendously potent and the unlucidity flows through the bounces
anyway this turquoise alpdeep is tearfully fireyellow
and thunderorgasmesse zipper with rumble and smash straight over all that gray


instead of dragging of petals from pansy's or wings of flies
squint


its precisely in the gaplight where life hatch (whistle, what)
and we went from room to room those times the threads where a thin yellow leafnet
the penguinviking without arms and knees nobly bends his neck for the clowness when she
wipes blood from his nailcarpetnose and he is in love she has a love rhythm

overexcited eyelashes, when you closed your eyes you remembered with your nose, the elbows, shells, in deep folds, in muscles,
wallpaper, a radio

Sherlock was afraid of the dark all the time because it is dark at an enormous amount of places
against misty rear windows smoke children, seductively fast plays days, lives, the dreams faces
as a rainbow with black and white often transparent, sometimes faceless flicker, sometimes solid

ok so I plod in a handsome adventurous valley on a path, next to a path,
camps and singing
I came from home and I am heading home
I make a leafmask with featherhair that I carry sometimes I have a barchcrown with
excuviated snakeskin veil

I fat-makeup my eyes to mouths

was it the winds howl, the shadows fireplay, the mushrooms mycelium,
))