när rörelsen blivit likvid
solkatter över ett svart biltak
kvav värme i baksätets brännugn
där blir jag Anne Frank och
hör stegen av soldaten och
hans väns tyska röst och
gömmer dagboken och
de kommer närmare
när det är över vill jag inte äta glass igen
minnet av avgörande upplevelser
döpt i något så simpelt som självförakt
ett trägolv i kakelugnens ljus
det snurrar för fort
jag springer undan kolaren
min bödel och min biktfader
gömmer mig under stockar och sten
nynnar om kalven på väg till marknad
och blir slukad av min roll
jag svär att aldrig jobba som strippa
dit dit jag måste gå igen
när friheten kräver sitt pris
underjorden trycker med överjordens hela tyngd
jag har glömt bort hur man andas
Caterpillarn svarar Alice med att erbjuda
sin horhusdoftande tobak
Alice känner sig förfärligt liten
Caterpillarn formar profetiska budskap med röken som penna
panzarlammet sliter taggtråden mitt itur
vi går hellre ensamma
obönhörligt är ett jävligt bra ord i sammanhanget
och rullar gör minsta gruskorn du sprätter med skorna
och där drar mörker-alven ner mitt bh-band och orchen intill
böjer sig ner för att kyssa min bröstvårta
jag är mormor och mormor blir just nu slukad av vargen
någon skriker hora och mormor hoppar upp ur sängen
på lätta åderbrocksben kutar hon genom parken
och kommer undan den här gången men inte nästa
och nästa och nästa
när vi skall placera oss i våra bås och råkar gå fel
måste någon vara där med el-sabeln och peta oss tillbaka
in i halsen ner i magsäcken ut genom hålen och volá
rekomendation så här i krigstider:
tårgas och teleskopbatong du klarar dig nog
